Livräddning

IMG_2275

Fy vilken velig dag det var idag, det har känts som att livet bara inte skulle kunna bestämma sig för att vara antingen riktigt dåligt eller fruktansvärt bra. Allt har varit antingen eller, med mig fast i mitten.
Mitt dygn påbörjades med att jag gråtande satt i badrummet och försökte hålla liv i min lilla glädjespridare Noelle (Ella). När jag gick upp för att släppa ut råttorna runt åtta på kvällen så satt hon och gjorde allt i sin makt för att få i sig luft, det pep ur den lilla rosa nosen och munnen stod öppen.
Mitt hjärta gick i tusen bitar. Som tur är så är jag en förnuftig människa när det väl gäller, så jag lyckades rota fram allt tänkbart som kunde rädda henne. Ner med transportbur och råtta i duschen och på med duschen, så hett så att det ångade upp där inne. Ångan är nämligen bra för luftvägarna och det verkade hjälpa lite, mellan ång-omgångarna så svingade jag henne också vilket verkade hjälpa väldigt mycket.

Tillslut kunde jag gå upp på rummet igen och lägga henne på mitt bröst och bara gråta ut chocken, det var så fruktansvärt skönt. Plötsligt kom jag och Ella varandra fruktansvärt nära, närmre än vad vi gjort innan. Hon sökte sig till mig och knastrade (ljud när de njuter) nöjt vid varje beröring.
Det hela avslutades med att hon kissade ner hela mig, men det kan vi väl… Inte låtsas om haha!

Som tur är fick vi en tid hos veterinären idag istället för på onsdag då vi hade bokat tid för rosslet. Det visade sig tyvärr vara lunginflammation och prognosen är dålig, men hon får behandling i alla fall och vi håller alla våra tassar här hemma på att hon ska bli bra. ❤ Under veterinärbesöket visade Ella mycket tydligt att hon ville till mig, och hon ploppade (”skakar” ögonen vid trivsel) även för första gången! Mattehjärtat slog volter i bröstkorgen och jag bara grät av kärlek och lycka, det var så fint mitt i allt det sorgliga.

Efter allt kaos så tröstade Emil med att bjuda på en riktigt fin stalldag. Han fick en genomryktning vilken han njöt som aldrig förr av, och efter det stoppade han mulen i min famn och bara myste. Det har nog aldrig betytt så mycket som just då, djur är bra fantastiska på att känna vad som behövs!
Vi red också ut tillsammans med boxgrannen varpå Emil briljerade genom att gå före när hon stannade och blev rädd för något ”osynligt”. Men tji fick han, för nu vet jag om att han egentligen är en rätt modig kille därinne! Men det har jag nog vetat hela tiden, det gäller bara att ta reda på hur man luskar fram det. 🙂

Continue Reading