Framgång

Gud så lite inlägg det har blivit! Jag har kommit i underfund med att bara blogga när jag känner för det, vilket bevisligen växlar mycket. Men har man inga ambitioner att bli toppbloggerska så spelar inte det någon roll.
Sen sist har jag övervunnit två stora milstolpar. Till att börja med så hade jag hopplektion med skolan i tisdags, ett slags genrep inför en Leif Hall-träning nästa vecka (hjälp).
Jag var knappt rädd! Åtminstone inte när jag väl hoppade och var mitt upp i det, innan dess så höll mina inälvor på att krypa upp ur min kropp. Resultatet utav hopplektionen var däremot inget vidare, jag hade Fissur (häst av långtradarmodell) fram till handen, men inte helt tillräckligt. Tydligen tar han gärna ett sista, kort galoppsprång innan hindret vilket jag inte uppskattar.
Det hela resulterade i att jag uppfattade att han ville stanna och tryckte på med all styrka jag har, det gjorde att jag tappade all styrsel och då gjorde Fissur ett närmast ”rätt upp och ner” språng eftersom att han kom så nära. Mina fötter gled in i stigbyglarna, och kroppen mer framåt än upp över hästen. Nästa hinder i kombinationen blev ett bättre språng, men då hade nedtrampet i stigbygeln gått förlorat eftersom att jag hade stigbygelplattan strax före hälen. Snyggt!

Jag har i alla fall kommit underfund med Fissur lite bättre. Han känns lite som att rida en giraff/tax-korsning och är dessutom en häst som gärna skjutsar upp en ur sadeln vid lättridning. Sist jag skulle sitta ner i traven for jag alldeles hjälplöst omkring på honom, men den här gången så studsade jag bara en hel del. Det där har väl Emil hjälpt till en hel del med, han känns också skumpig men jag är så envis att det struntar jag högaktningsfullt i och sitter ner ändå. Någon dag borde det ju gå bra, och hur ska man lära sig om man inte övar? Dessutom är det nog inte riktigt så hemskt som det ser ut. Hoppas jag.

När vi ändå pratar om Emil så kan jag ju dra upp vår succé! Vi red ut barbacka en sväng med min vän Ulla som sällskap, och det gick bra! Trots att Emil gjorde någon ”nope jag tänker inte vara med här”-grej, vilket är någon slags trippig sidgående historia, så satt jag ganska stabilt kvar.
Efter turen däremot hade jag skavsår på ”sätet” (ni vet), Emils rygg är alldeles för knotig för att man ska överleva något dylikt. Jag var nöjd som få i alla fall och det kommer nog bli ett par barbackaritter på soluppvärmd sommarbetesfet häst, peppen!

IMG_3747

 

Continue Reading

Ridskolehästen smyger fram

Igår gjorde jag det. Jag lämnade allt mitt vett bakom mig och tog med Emil till markarbeteslektionen med skolan. Emil är ju en gammal lektionshäst, så när han får vara med på lektionerna lever han verkligen upp och blir väldigt pigg jämfört med annars! Det syns verkligen på honom att han lyser upp och tänker tillbaks på gamla dagar, gogubben. 🙂
Jag har inte ridit markarbete på honom tidigare och eftersom att jag blir ganska osäker så fort något kubhinder kommer fram så kändes det lite som russian roulette haha! Jag vet ju att Emil är väldigt snäll, men jag kan ju bara inte låta bli att vara lite feg ändå.

Till skillnad ifrån gången jag red honom sist, vilket var i fredags när han verkligen flög fram, så var han nu helt gudomlig! Emil trampade på bättre än han gjort förut, och hade en ganska bra bjudning trots att latmasken sken igenom någon gång ibland.
Äntligen kändes det som att jag kunde rida! Vanligtvis kan det kännas som att jag driver och driver och har så fullt upp med det att jag tappar allt vad sits heter. Går det bra då? Njä.

Dagens övning var på stora mittvolten, halva delen bestod av några travbommar och den andra halvan bestod av två upphöjda galoppbommar. Till att börja med så var Emil fortfarande ganska pigg och orkade korrigera sig själv och jobba på extra över bommarna, men sen blev herr gubbhäst trött och druttade på ändan flera gånger. Han satte sig inte bokstavligen ner, men bakbenen for lite då och då haha!
Istället för att länga på steget när det behövdes så chansade han och snubblade om inte jag var riktigt noga med att exakt anpassa honom till den del av bommarna där hans aktuella steglängd passade bäst. Nyttigt för mig eftersom att jag verkligen behöver lära mig att lägga hästen mer rätt, vilket jag knappt kan alls.

Första gången vi skulle ta galoppbommarna så gjorde han klassiska ridskolehästsgrejen. Nämligen vägra ta mina framåtdrivande hjälper och trava över första bommen, sen sömning promenera till nästa där han tvärstannade utan att ha en tanke på att röra på sig. Jag var inte ett dugg beredd på det så jag hade ju bara drivit normalt mycket fram till övningen haha!
Emellan bommarna kunde han inte brytt sig mindre om det så exploderade bakom ändan på honom, han hade bestämt sig för att stanna. Ni känner kanske igen den typen av hästen?
Jag fick mig ett gott skratt i alla fall och nästa gång var jag betydligt mer bestämd varpå han faktiskt skärpte sig jättebra. Det var mer som att han bara ville dra en ridskolerutin för gamla tiders skull. 😉

IMG_3704Rödhåringar med starka viljor, går det ens? 

Continue Reading

Träning för Pia Fälth

Jag måste börja med att be om ursäkt för det lilla uppehållet. Min vanliga dator bestämde sig tyvärr för att ge upp (eller så gav jag upp på den), och passande nog var skoldatorn givetvis hos min pojkvän. Men nuså, nu har jag hämtat skoldatorn som åtminstone fungerar efter lite tjafs!

I tisdags hände något fruktansvärt roligt, vi red för Pia Fälth! Pia är grand prix-ryttare, B-tränare samt grand prix-domare. Hon inledde lektionen med att berömma oss för vårt goda val av linje eftersom att hon var mycket glad över sitt val av arbete. Kul!
Vi hade fått välja häst till träningen och jag hade, intelligent nog, valt en skimmel. Ja…
Helt makalöst otroligt nog hade han inte lerat ner sig, istället hade han bajsat ner ena benet haha 😉
Men vad ska man göra när det är ridskolehäst? Jag tror nog att Pia hade överseende med att vi inte kunde visa upp rena och prydliga hästar, men det hade ju varit kul att kunna se riktigt snygga ut!

Träningen var absolut rolig och jag lärde mig mer än vad jag gjort på länge, men samtidigt kände jag mig dum som en spånhög… Hon började lektionen med att ställa väldigt basic frågor, varav en var hur man böjer en häst. Tilda svarar på hur man använder skänklarna, och jag ska svara på hur man använder tyglarna. Blackout.
Ställ dig själv några frågor! Exempelvis hur du gör framdelsvändning, hur du ställer, hur du gör skänkelvikning etc. Ganska svårt att komma ihåg allt va? Det är motverkande hit, reglerande dit, framhållande däråt och mothållande hitåt. Men man bara gör, så när man ska förklara blir åtminstone jag sopslut i huvudet haha!
Jag fick ändå ut jättemycket av träningen och fick dessutom beröm över hur mjuk och följsam jag är. PMSen slog in och tårarna trängde sig på, men jag lyckades hålla emot. Kämpa Carro.

Vem är eran favorittränare?
IMG_3246

Continue Reading