Höga berg & djupa dalar

Ibland är häslivet fantastiskt, men ibland vill man bara åka hem och strunta i allt. Min helg har bjudit mer på den sämre varan tyvärr, ingen bra förberedning inför tisdagens träning precis. Fast det kan bara bli bättre nu, jag får sikta in mig på det!
I fredags kändes Emil helt perfekt i början av den korta uteritten. Jag upplevde (äntligen) råstyrka och lätthet i samma rörelse, och han tog superfint stöd på bettet. Tyvärr slog det tilt i skallen på honom när han såg tävlingshästarna med respektive groomar som promenerade vid golfen. Han började galoppera, bocka och stegra på stället och blir bara helt enkelt dum, så får man säga då. Han rör sig inte mer framåt än om han skrittade, och jag följer bara med i hans sprattel. Man känner ju av när det är nervositet, vilja att komma hem osv och det här är bara påhitt från hans sida för att göra vardagen mer intressant. Hästskötarnas ögon blev stora som tefat när vi kom skuttandes bakom dom, och jag skämdes som en hund.

I lördags pysslade jag med ungstona i utbildningsstallet. M var en riktig odåga i stallgången och lyckades till och med få ena benet över kedjan och satt fast (!!) eftersom att säkerhetsgrejen inte löste ur. Så går det när man väger lika mycket som en fluga! Som tur är så behöll hon lugnet och såg mest nöjd ut över sitt bus, tokfia.
I longeringen var hon en ängel och levererade det bästa passet någonsin, jag var så stolt och glad över henne!
S däremot, hon var precis tvärtom. I stallgången stod hon som ett ljus och gjorde allt galant, men i longeringen slutade det riktigt dåligt. Hon gick bra i ena varvet efter lite övertalning, och i vanlig ordning ville hon inte gå fram till bettet ordentligt. I nästa varv däremot var hon helt utom kontroll, jag fick flera gånger stanna upp och andas för att inte förlora vettet. Hon hoppade ifrån mig på samma ställe hela tiden och vände sedan upp mot mig, hur jag än stod och gjorde. Det slutade med att jag tillslut fick runt henne två varv på en liten volt i skritt, sen fick vi avsluta eftersom att hon ändå gjorde det bra då.

Emil idag var en blandad kompott. Jag testade att rida på bett igen eftersom att jag vill kunna arbeta igenom honom med ställning osv ordentligt, men han vägrade ta kontakten då helt plötsligt. Det som fungerade så bra två dagar tidigare… Det blir inte så mycket rida av om hästen bara slår ifrån bettet stup i kvarten, men jag var ändå nöjd med min ridning och kan efter en film från passet konstatera att mina händer var mycket stabilare och bättre.
Skulle skritta ut en sväng som avslutning och for av innan vi ens hade hunnit lämna stallplan. Som tur är lyckades jag rädda min splittnya och superdyra hjälm, och jag tog inte mer skada än att jag blev lite ledsen på honom. Det här verkar ju vara något han har satt i system de senaste veckorna, så nu är det jävlar anamma och lim i rumpan som gäller!

IMG_3778

You may also like

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *