Dåligt humör

Ni vet dom dagarna som börjar superbra, men som slutar med att man är buttrig och less? En sån dag hade jag idag. Det kändes så härligt när jag kom till stallet och såg Emil i rasthagen utanför stallet! Jag satte genast igång med en ”snabb” rykt där jag började med att gå igenom honom med massageborsten och därefter fortsatte med min högt älskade ryktborste. De röda håren yrde runt i luften så att man knappt kunde andas men Emil belönade mig efteråt med att lägga sitt huvud i min famn och bara mysa en stund.

Så red vi ut tillsammans med E och Power, helt plötsligt kändes inte den röda hårbollen under mig alls lika samarbetsvillig. Han var ganska trög och gick helst inte före Power till en början, när vi hade ridit en liten bit så nådde vi industrin och där ville inte någon av dom gå förbi. Emil vart egentligen inte rädd för något, men så fort Power spände sig och stannade till så hoppade den lilla röda också på det tåget och skulle minsann inte.
Då blir jag faktiskt lite ledsen, jag vill ju att han ska tycka att det är kul att ridas ut!
Men vi fortsatte, och emellanåt började Emil faktiskt kännas ganska fin. Han kunde slutligen slappna av nog för att bli sådär jättehärlig i kontakten och höja upp mig med ryggen, jag var så glad!

Planen idag var galoppintervaller, men så fort vi började trava så började Emil också krångla lite. Inte mycket till en början, några ”oj nejmen herregud är det en tiger? Nej juste, det var en gran” men inte på det värsta viset.
Så skulle vi galoppera och helt plötsligt var han inte en dag över 4 år gammal, han flög från sida till sida och det enda fokuset jag kunde ha var att försöka få honom att lugna ned sig. Ingen snygg luftig galopp som energin kunde ha använts till, utan istället blev det något hispigt sprattel blandat med luftsprång åt sidorna.

Hem kom vi i alla fall, men på hemvägen började han bete sig sådär underligt med nickandet och ojämnheten igen. E såg det till och med nu, men återigen tycktes det bli bättre när han fick gå i fri skritt så jag testade det.
Suck. Det var inte förrän väl i stallet som jag kände att humöret hade sjunkit drastiskt. Jag vet inte varför, men ibland bara blir det så att jag kan bli väldigt besviken och ledsen om mina förväntningar på saker inte upplevs. Vissa gånger går det bra och jag blir nästan stärkt av det, men andra gånger vill jag bara åka hem och dra täcket över huvudet.

Men morgondagen kan bara bli bättre, jag får se det så helt enkelt!
IMG_3620

You may also like

2 kommentarer

  1. Va jobbigt med såna dagar! Men om man lyckas ta fasta på de få minuter eller sekunder som faktiskt var genompositiva så orkar man vidare, och så en annan dag kanske man orkar analysera den negativa biten, vad man ev skulle ha gjort annorlunda… Tja, vad vet jag, jag vet bara att just såna dagar ibland kommer alltför ofta… :(. Önskar dig bättre dagar i veckan framöver!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *