Vintergalopp & blockhälta

Dagar som idag är värda att leva för, helt ärligt!
Till att börja med så vaknade jag precis sådär lagom enligt mig, så pass att man hinner sova ut men utan att missa en hel dag. På telefonen ploppade ett meddelande upp där en tjej frågade om jag ville rida ut, och gissa om!
Sen jag började rida Emil har jag börjat uppskatta uteritter mer och mer. Den gamle gubben lever verkligen upp och beter sig som en yster 5-åring istället för de 20 år han faktiskt är.

Ut på tur aldrig sur blev det med Emils boxgranne och en nyinflyttad häst. Emil briljerade med att mycket modigt kliva först ut i en vattenpöl. Applåder tack. Sedan fortsatte han med att göra något sånär goda skänkelvikningar (åjo, Emil kan men ryttaren måste göra precis alla rätt) och jobba på i en härlig form med ett härligt tramp. Varför är man ens i ridhuset när man kan rida såhär ute?
Framför oss bredde sig sedan härliga, snötäckta skogsvägar med massor av trav- och galopprakor ut. Det var 3 ystra hästar som ständigt pressade i varandras rumpor och spetsade öronen framåt, riktigt på det där viset man bara kunde drömma om som liten. Livsglädje right there!

När det var ungefär tio minuter kvar av turen blev Emil plötsligt blockhalt. Jag kände och kände, vart sitter hältan? En var det vänster bak, en höger fram, och huvudet nickades med som om han knappt kunde gå ett steg till. Paniken steg. Jag tänkte på hans tygelhälta och släppte efter till fri skritt, i ungefär två sekunder fungerade det och sen var han igång igen. Det var bara till att hoppa av och att kolla alla ben i ren panik, men inget. Så skulle jag till att gå hem med honom och insåg att han bara hade lagt tungan över bettet.
Ja, är något obekvämt i munnen så utbryter panik hos Emil.

Slutet gott, allting gott!

IMG_2611

You may also like

4 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *