Emil och mamma på tur

Äntligen har min mor suttit upp igen! Egentligen så är det både jag och mamma som är delfodervärd på Emil, men mamma är med i stallet i mån av tid och ork. Det är superroligt när hon är med, hon har haft en lång ridpaus så det är kul nu när hon kommer igång igen. Nu när man snabbt börjar närma sig den delen av livet som kallas ”vuxen” så känns det plötsligt väldigt härligt att dela intresse med sin mamma haha!

Jag släpade med mig mor och Emil ut på en kort skrittrunda till att börja med, jag på marken med delta och grimskaft i högsta hugg och mamma på hästryggen. Grimskaftet kom inte till användning, skönt nog! Emil var förvånansvärt lugn och mamma var inte alls lika nervös som sist. Vi avslutade med att gå till utebanan som har blivit i riktigt bra ridbart skick, äntligen! Mamma red några varv i trav vilket gick superbra, och sen kom eldprovet. Jag testade att rida Emil barbacka! Det var ett tag sen sist för både hans och min del vilket medförde massor av pirr i magen på mig, men när jag väl satt där så kändes det helt rätt.
Jag är lite av en barbackaryttare, det är så fruktansvärt härligt! Sen är det ju också väldigt lärorikt att känna vad som händer i ryggen på hästen.

På vägen till stallet mötte vi några småtjejer som var på dagläger, två av dom pekade på oss och ropade glatt till dom andra ”titta, hon rider barbacka!”. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden och klappa nöjt på duktiga Emil som såg väldigt stolt ut när han fick lite uppmärksamhet. Han är för go han! ❤

12919436_10204582595803700_1713081099_o

Förlåååt för mobilbild, men han var ju så stilig! 

Continue Reading

Motivation på topp

Äntligen är jag här igen! Vi åkte till stugan i Fågelsundet i torsdags, där är internetuppkopplingen så gott som obefintlig och jag kände att jag behövde några datorfria dagar så jag tog ledigt helt enkelt. Skönt! 
För det mesta har jag suttit limmad vid tvn i helgen, åtminstone de dagar som det har sänts ifrån tävlingarna i Göteborg. När jag ser de vältrimmade ekipagen kanjag inte låta bli att få en blandad känsla av att jag är på en potatis nivå, och att jag kanske skulle satsa elit-nivå. Men, potatisnivån är nog det som passar mig bäst.

Som alla hästlösa ryttare (I guess) gör i dessa lägen där man känner brinnande motivation, så vände jag mig snabbt till hästnet. Jag har kollat igenom otaliga annonser och sett ett flertal fantastiska hästar som förmodligen skulle passa mig utmärkt. Lika många gånger som jag har hittat en bra häst, lika många gånger har jag funderat över hur mycket pengar man får om man säljer sin själ. För annars vet jag inte hur jag skulle få ihop så mycket pengar som krävs, inte förrän jag har fått jobb och levt på nudlar i ett par år.

Igår klev jag upp tidigt på morgonen och ställde mig i duschen för att drömskt föreställa mig hur det var jag som svävade fram på en atletisk häst som snyggt bar upp sig med stolthet. Jag hann så långt som till att jag gjorde en fantastisk galoppiruett innan mina drömmar abrupt avbröts av ett långt krasande ljud.
Det hände igen. Jag har fått nackspärr! Ve och fasa, döden är kommen! Jovist att jag är en drama queen, men den här gången trodde jag faktiskt för en sekund att nacken hade gått av. Ylande stod jag i duschen, alldeles ynklig, tills min pojkvän räddade mig och duschade av mig som om jag vore en 90-årig gammal tant.
Då tänkte jag att det kanske är bäst om jag inte blir en elitryttare, med tanke på att min nacke inte ens klarar av en tunn kudde i några nätter.

Så här har ni mig, den aspirerande elitryttaren som stoppades av en 5cm tunn kudde.

 

IMG_3623

Continue Reading

Ridskolehästen smyger fram

Igår gjorde jag det. Jag lämnade allt mitt vett bakom mig och tog med Emil till markarbeteslektionen med skolan. Emil är ju en gammal lektionshäst, så när han får vara med på lektionerna lever han verkligen upp och blir väldigt pigg jämfört med annars! Det syns verkligen på honom att han lyser upp och tänker tillbaks på gamla dagar, gogubben. 🙂
Jag har inte ridit markarbete på honom tidigare och eftersom att jag blir ganska osäker så fort något kubhinder kommer fram så kändes det lite som russian roulette haha! Jag vet ju att Emil är väldigt snäll, men jag kan ju bara inte låta bli att vara lite feg ändå.

Till skillnad ifrån gången jag red honom sist, vilket var i fredags när han verkligen flög fram, så var han nu helt gudomlig! Emil trampade på bättre än han gjort förut, och hade en ganska bra bjudning trots att latmasken sken igenom någon gång ibland.
Äntligen kändes det som att jag kunde rida! Vanligtvis kan det kännas som att jag driver och driver och har så fullt upp med det att jag tappar allt vad sits heter. Går det bra då? Njä.

Dagens övning var på stora mittvolten, halva delen bestod av några travbommar och den andra halvan bestod av två upphöjda galoppbommar. Till att börja med så var Emil fortfarande ganska pigg och orkade korrigera sig själv och jobba på extra över bommarna, men sen blev herr gubbhäst trött och druttade på ändan flera gånger. Han satte sig inte bokstavligen ner, men bakbenen for lite då och då haha!
Istället för att länga på steget när det behövdes så chansade han och snubblade om inte jag var riktigt noga med att exakt anpassa honom till den del av bommarna där hans aktuella steglängd passade bäst. Nyttigt för mig eftersom att jag verkligen behöver lära mig att lägga hästen mer rätt, vilket jag knappt kan alls.

Första gången vi skulle ta galoppbommarna så gjorde han klassiska ridskolehästsgrejen. Nämligen vägra ta mina framåtdrivande hjälper och trava över första bommen, sen sömning promenera till nästa där han tvärstannade utan att ha en tanke på att röra på sig. Jag var inte ett dugg beredd på det så jag hade ju bara drivit normalt mycket fram till övningen haha!
Emellan bommarna kunde han inte brytt sig mindre om det så exploderade bakom ändan på honom, han hade bestämt sig för att stanna. Ni känner kanske igen den typen av hästen?
Jag fick mig ett gott skratt i alla fall och nästa gång var jag betydligt mer bestämd varpå han faktiskt skärpte sig jättebra. Det var mer som att han bara ville dra en ridskolerutin för gamla tiders skull. 😉

IMG_3704Rödhåringar med starka viljor, går det ens? 

Continue Reading

Flyghäst

Idag har vintern bestämt sig för att återvända till Gävle. Allt som tidigare var grått, moddigt och lerigt har istället blivit alldeles snötäckt till min stora besvikelse.
Jag som äntligen var redo för promenader i boulongern, långa uteritter i solskenet och glass har nu fått dra en djup suck över rådande läge. Som vi alla vet, kyla innebär lite extra pigga hästar.

Det här med att vara extra pigg vid kyla visade Emil prov på redan igår. Jag och Frej hade planerat att ta några fina bilder, vilket var långt ifrån det som faktiskt blev av.
Emil var gråare än gråast när jag hämtade in honom och jag hade glömt mitt smink så jag såg ut som en potatis på alla bilder eftersom att mina ögonbryn och ögonfransar har färgen av ingenting.
Men vi gav oss ut ändå för någon snygg ridbild kunde det ju bli, och det ville jag gärna ha!
Emil var på tårna ganska tidigt, och när vi stannade för att ta stillastående bilder så gick han inte alls med på det. Att han är 20-år vet han inte om och därför har han inte heller vett nog att stå still. 😉
Ridbilderna blev dessutom snarare flygbilder än faktiska ridbilder haha, helt fruktansvärt! Men, nya tag nästa gång.

I utbildningsstallet blev det en väldigt lång och lärorik dag. Jag har kommit underfund med att ”småtjejerna” (unghäst/outbildad) ofta blir trötta på två röda när de longerar. Det sker oftast precis när det börjar gå riktigt bra, vilket oftast är redan i första varvet eftersom att jag glömmer bort hur lätt de blir trötta. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg det här till nästa gång!

IMG_3679Försöker fånga upp stigbygeln samtidigt som Emil jämfotaskuttar hemåt, snyggt ekipage haha 🙂

Continue Reading

Träning för Pia Fälth

Jag måste börja med att be om ursäkt för det lilla uppehållet. Min vanliga dator bestämde sig tyvärr för att ge upp (eller så gav jag upp på den), och passande nog var skoldatorn givetvis hos min pojkvän. Men nuså, nu har jag hämtat skoldatorn som åtminstone fungerar efter lite tjafs!

I tisdags hände något fruktansvärt roligt, vi red för Pia Fälth! Pia är grand prix-ryttare, B-tränare samt grand prix-domare. Hon inledde lektionen med att berömma oss för vårt goda val av linje eftersom att hon var mycket glad över sitt val av arbete. Kul!
Vi hade fått välja häst till träningen och jag hade, intelligent nog, valt en skimmel. Ja…
Helt makalöst otroligt nog hade han inte lerat ner sig, istället hade han bajsat ner ena benet haha 😉
Men vad ska man göra när det är ridskolehäst? Jag tror nog att Pia hade överseende med att vi inte kunde visa upp rena och prydliga hästar, men det hade ju varit kul att kunna se riktigt snygga ut!

Träningen var absolut rolig och jag lärde mig mer än vad jag gjort på länge, men samtidigt kände jag mig dum som en spånhög… Hon började lektionen med att ställa väldigt basic frågor, varav en var hur man böjer en häst. Tilda svarar på hur man använder skänklarna, och jag ska svara på hur man använder tyglarna. Blackout.
Ställ dig själv några frågor! Exempelvis hur du gör framdelsvändning, hur du ställer, hur du gör skänkelvikning etc. Ganska svårt att komma ihåg allt va? Det är motverkande hit, reglerande dit, framhållande däråt och mothållande hitåt. Men man bara gör, så när man ska förklara blir åtminstone jag sopslut i huvudet haha!
Jag fick ändå ut jättemycket av träningen och fick dessutom beröm över hur mjuk och följsam jag är. PMSen slog in och tårarna trängde sig på, men jag lyckades hålla emot. Kämpa Carro.

Vem är eran favorittränare?
IMG_3246

Continue Reading

Dåligt humör

Ni vet dom dagarna som börjar superbra, men som slutar med att man är buttrig och less? En sån dag hade jag idag. Det kändes så härligt när jag kom till stallet och såg Emil i rasthagen utanför stallet! Jag satte genast igång med en ”snabb” rykt där jag började med att gå igenom honom med massageborsten och därefter fortsatte med min högt älskade ryktborste. De röda håren yrde runt i luften så att man knappt kunde andas men Emil belönade mig efteråt med att lägga sitt huvud i min famn och bara mysa en stund.

Så red vi ut tillsammans med E och Power, helt plötsligt kändes inte den röda hårbollen under mig alls lika samarbetsvillig. Han var ganska trög och gick helst inte före Power till en början, när vi hade ridit en liten bit så nådde vi industrin och där ville inte någon av dom gå förbi. Emil vart egentligen inte rädd för något, men så fort Power spände sig och stannade till så hoppade den lilla röda också på det tåget och skulle minsann inte.
Då blir jag faktiskt lite ledsen, jag vill ju att han ska tycka att det är kul att ridas ut!
Men vi fortsatte, och emellanåt började Emil faktiskt kännas ganska fin. Han kunde slutligen slappna av nog för att bli sådär jättehärlig i kontakten och höja upp mig med ryggen, jag var så glad!

Planen idag var galoppintervaller, men så fort vi började trava så började Emil också krångla lite. Inte mycket till en början, några ”oj nejmen herregud är det en tiger? Nej juste, det var en gran” men inte på det värsta viset.
Så skulle vi galoppera och helt plötsligt var han inte en dag över 4 år gammal, han flög från sida till sida och det enda fokuset jag kunde ha var att försöka få honom att lugna ned sig. Ingen snygg luftig galopp som energin kunde ha använts till, utan istället blev det något hispigt sprattel blandat med luftsprång åt sidorna.

Hem kom vi i alla fall, men på hemvägen började han bete sig sådär underligt med nickandet och ojämnheten igen. E såg det till och med nu, men återigen tycktes det bli bättre när han fick gå i fri skritt så jag testade det.
Suck. Det var inte förrän väl i stallet som jag kände att humöret hade sjunkit drastiskt. Jag vet inte varför, men ibland bara blir det så att jag kan bli väldigt besviken och ledsen om mina förväntningar på saker inte upplevs. Vissa gånger går det bra och jag blir nästan stärkt av det, men andra gånger vill jag bara åka hem och dra täcket över huvudet.

Men morgondagen kan bara bli bättre, jag får se det så helt enkelt!
IMG_3620

Continue Reading

På släptåg

Äntligen befinner jag mig vid datorn igen! Vi kom ju hem ifrån Skogslotten igår, och jag var alldeles för trött då för att ens orka överväga att spotta ut ett blogginlägg. Hur som helst så gick all körning väldigt bra, vi backade med släp och jag pallade stora vattendunkar (sommarbetessorten) som en queen med hjälp av traktorn. Millimeterrätt stod de två tunnorna på varandra, så pass bra att jag blev alldeles chockad själv. 😉
Det skriftliga provet gick också över all förväntan med 30 av 30 möjliga rätt, det visade sig att pluggande ändå lönar sig. Så nu har jag äntligen ett förarbevis för ATV, en stor fördel på CVet.

Idag har jag varit i stall nummer 2, tillridningsstallet, och motionerat shetlandsponnyn Wanezza som är min partner in crime. Wanezza är en shetlandsponny enda ut i hovspetsarna, matvrak som få och ”kan allt, vet bäst”-attityd vilket faktiskt är ganska roligt i lagom dos.
Den här gången följde Y och det dräktiga welshstoet Mimmi med oss på släptåg. Mimmi har stått på lösdrift och haft föl i princip hela sitt liv så det är lite ”unghäst”-nivå på henne, fruktansvärt roligt att få vara med att se.
Y åkte med och Mimmi var på släptåg när jag och Wanezza travade, och det var helt makalöst vilken häst som dök upp i Mimmi! Helt naturligt och fritt växlade hon upp till ökad trav med fint tramp och sänkte huvudet precis rätt till lodplan. Hon har inte ens ridits! Hon är bra byggd så den här formen tycks falla henne naturligt, och det är otroligt lärorikt att se att hon faktiskt väljer den.

Vad gäller min partner in crime så fick jag faktiskt lite fason på henne i slutändan. Nu har ju Wanezza visserligen alltid god framåtbjudning, men hemåt är den ju lite extra bra som för alla bestämda damer, så då tog jag tillfället i akt. Tog upp kontakten, drev och försökte försiktigt ställa henne lite, då började madam intresserat tugga lite på bettet och sänka huvudet till ett bra läge med fint påskjut.
Jag är så stolt! Det är första gången jag faktiskt försöker jobba en häst i vagn överhuvudtaget, och Wanezza är ju en ponny som troget utbildar barn så jag har inte riktigt koll på hur mycket hon kan.

Guldstjärna till alla inblandade idag ❤

IMG_3231Man måste ha pli även på de söta ponnyerna, speciellt om de äter upp din mat, hälsar Wanezza. 

Continue Reading

På äventyr med klassen

Igår var det full rulle så jag han tyvärr inte blogga men nu är jag back on track!
Jag har den extrema lyxen att ha lektionerna med  skolan på samma klubb där Emil står, det är så sjukt mysigt. Man känner sig så hemma på något vis, bland det bästa är småtjejerna som troget sköter ponnyer och diskuterar allt möjligt hästrelaterat. Härom dagen hörde jag en tjej säga att ”så tråkigt som det är att gå i skolan, så kul är det att vara i stallet” samtidigt som hon skottade kiss ur en spilta. Vuxna som gnäller på ”dagens ungdom”, hallå!

I morse for hela klassen, inklusive me myself and I, till Skogslotten i Norrköping. Vi kommer vara här i tre dagar för att ta förarbevis för terränghjuling, sjukt kul faktiskt! Idag har vi kört traktor och bortsett ifrån den gången jag nästan backade av banan så gick det ju bra. 😉
När det kör ihop sig i skallen på mig så blir det verkligen totalstopp och jag gör verkligen bara mer och mer fel, det var kaos haha! Men gången efter överlevde jag i alla fall, så jag är allt som allt nöjd och hoppas att jag inte bedöms som trafikfarlig.

IMG_3445

Continue Reading

Livräddning

IMG_2275

Fy vilken velig dag det var idag, det har känts som att livet bara inte skulle kunna bestämma sig för att vara antingen riktigt dåligt eller fruktansvärt bra. Allt har varit antingen eller, med mig fast i mitten.
Mitt dygn påbörjades med att jag gråtande satt i badrummet och försökte hålla liv i min lilla glädjespridare Noelle (Ella). När jag gick upp för att släppa ut råttorna runt åtta på kvällen så satt hon och gjorde allt i sin makt för att få i sig luft, det pep ur den lilla rosa nosen och munnen stod öppen.
Mitt hjärta gick i tusen bitar. Som tur är så är jag en förnuftig människa när det väl gäller, så jag lyckades rota fram allt tänkbart som kunde rädda henne. Ner med transportbur och råtta i duschen och på med duschen, så hett så att det ångade upp där inne. Ångan är nämligen bra för luftvägarna och det verkade hjälpa lite, mellan ång-omgångarna så svingade jag henne också vilket verkade hjälpa väldigt mycket.

Tillslut kunde jag gå upp på rummet igen och lägga henne på mitt bröst och bara gråta ut chocken, det var så fruktansvärt skönt. Plötsligt kom jag och Ella varandra fruktansvärt nära, närmre än vad vi gjort innan. Hon sökte sig till mig och knastrade (ljud när de njuter) nöjt vid varje beröring.
Det hela avslutades med att hon kissade ner hela mig, men det kan vi väl… Inte låtsas om haha!

Som tur är fick vi en tid hos veterinären idag istället för på onsdag då vi hade bokat tid för rosslet. Det visade sig tyvärr vara lunginflammation och prognosen är dålig, men hon får behandling i alla fall och vi håller alla våra tassar här hemma på att hon ska bli bra. ❤ Under veterinärbesöket visade Ella mycket tydligt att hon ville till mig, och hon ploppade (”skakar” ögonen vid trivsel) även för första gången! Mattehjärtat slog volter i bröstkorgen och jag bara grät av kärlek och lycka, det var så fint mitt i allt det sorgliga.

Efter allt kaos så tröstade Emil med att bjuda på en riktigt fin stalldag. Han fick en genomryktning vilken han njöt som aldrig förr av, och efter det stoppade han mulen i min famn och bara myste. Det har nog aldrig betytt så mycket som just då, djur är bra fantastiska på att känna vad som behövs!
Vi red också ut tillsammans med boxgrannen varpå Emil briljerade genom att gå före när hon stannade och blev rädd för något ”osynligt”. Men tji fick han, för nu vet jag om att han egentligen är en rätt modig kille därinne! Men det har jag nog vetat hela tiden, det gäller bara att ta reda på hur man luskar fram det. 🙂

Continue Reading

Svampcarro

Idag for jag och Elin äntligen till ryttarstugan för att leta efter ridhjälmar och kolla på deras outlet.
Tyvärr har jag däremot ett huvud likt Jimmy Newtons (okej, nej men ni fattar) och måste ha hjälmar i storlek 60-61 vilket knappt fanns. Bara en modell fanns inne just nu, och när jag provade den så såg jag ut ungefär såhär:

En svamp helt enkelt. Visserligen ganska söt för att vara en svamp, men ändå. Det såg verkligen helt sjukt ut haha!
Så jag får helt enkelt vänta tills Shamshieldhjälmen kommer in i större storlek, men det kommer förmodligen se lika lustigt ut. Men vad vore stallet utan att man ser lite ful ut? Det får det faktiskt vara värt. 🙂
Om någon läsare också råkar ha ett enormt huvud så får ni gärna tipsa om godkända hjälmar!

Det absolut bästa med att åka till ryttarstugan är inte deras supersnygga ridkläder, utan den här lilla sötnosen och co:
12822968_10204395502206477_798352114_o

Continue Reading